I blickfånget

Donald Trump blir åter USAs president. Det är ur ett europeiskt perspektiv ett ofattbart resultat av valet. Att en dömd brottsling, en lögnare, kleptokrat och en i vart fall pseudofascist återkommer till Vita huset och blir världens mäktigaste man är obegripligt. Det riskerar att få återverkningar på världen de kommande åren, för att inte säga årtiondena.

Donald Trump företräder möjligtvis det som håller på att hända med den liberala demokratin. Hittills har denna demokrati kunnat ge medborgarna en tro om en bättre framtid. Starkare ekonomi, bättre utbildning, längre liv och tryggare samhällen har varit kännetecken för den. Den har byggt på informationsutbyte mellan partier som respekterar varandra men som också respekterar kravet på sanningshalt i det som man som parti och politiker står för. Och de institutioner som ska begränsa makten och förhindra envälde och populism är säkrade för enväldesambitioner.

Inget av detta stämmer på Donald Trump. Han respekterar inte sina motståndare, han saknar krav på att hans utsagor ska vara sanna, han är endast sann mot sig själv och sina intressen. Hans attacker på institutioner, personer och folkvalda är långt utanför den demokratiska scenen.

Allt detta borde vara uppenbart för varje amerikansk väljare. Ändå väljs han av en majoritet av väljarna, sannolikt får han miljoner fler röster än Kamala Harris. Hur är det möjligt?

Det enkla svaret är att Trump lovat USA en bättre framtid, oavsett om detta löfte är byggt på lögner och omöjligt att genomföra med de konkreta förslag som ändå verkar finnas i hans mångordiga tal. Signifikativt är att han efter valvinsten lovade att USA nu skulle gå in i en gyllene tidsepok.

Mot detta stod Kamala Harris, och Joe Biden, slätt. De blev en gång valda mest på motståndet mot Trump. Men man kan inte reprisera ett sådant motstånd när man själv sitter på makten. Deras, och Demokraternas, politik i övrigt var helt enkelt inte tillräckligt attraktiv för att vinna.

Kanske beror det på att de talade sanning, när Trump ljög. Kanske klarade de inte av att forma en politik för det nya medialandskapet, där yta är mer än djup. Kanske var det omöjligt att vinna för en sittande vicepresident.

Eller så var politiken fel, otydlig, inte i takt med samhällets förändring. Man kan se att det inte bara är Trump som haft framgång. När detta skrivs är det sannolikt att Republikanerna får majoritet i såväl Representanthuset som Senaten, något som ger presidenten en ännu större makt. Men alla nyvalda senatorer, alla nyvalda kongressledamöter, är inte Trump eller ens trumpister.

Donald Trump är så långt ifrån frisinnet man kan komma. Den kommande perioden lär de få fundera på hur de ska kunna formulera en politik som är mer attraktiv än den republikanska, även om den bygger på fakta och sanning, istället för alternativa fakta och lögn.

Frisinnad Tidskrift lär få återkomma i ämnet.

Som prenumerant kan du även läsa tidningen digitalt. Skapa inlogg under fliken ovan ”Senaste utgåvan”. Du hittar ditt prenumerationsnummer på tidningens adressetikett. Där går det även att lyssna på artiklarna.