Angeläget ärende

Lars Strandberg, Stockholm, skriver om några av konsekvenserna av såväl klimatförändringarna, med bakgrund i två böcker som tar klimatkrisen på allvar, men från olika synvinklar. Artikeln utmynnar såväl i ett antal frågor, som en bild av att den ändå finns hopp.

Ombyggnaden av Slussen vs Paris-avtalets mål på 1,5% Under de senaste 12 000 åren har klimatet varit relativt varmt och stabilt. Mellan 1950 och 2010 nästan trefaldigades jordens befolkning och det globala BNP-värdet sjufaldigades.

FN:s general-sekreterare António Guterres skräder inte orden i februari 2021 när han talar om de tre stora hoten: ”klimatkrisen, hotet mot den biologiska mångfalden och föroreningar. I år är verkligen ”make it or break it”-året.” Naturligtvis finns skeptiker mot att människan bär skulden, men de blir färre.

Nu har två nya böcker om klimatet kommit. Staffan Laestadius, professor em i industriell utveckling vid KTH och verksam i tankesmedjan Global Utveckling har kommit med sin tredje bok i ämnet, En strimma av hopp. Jag har för en tid sedan introducerat Laestadius för Frisinnad Tidskrifts läsare. Samtidigt har Bill Gates, innovatör, företagsledare och filantrop kommit med Så undviker vi klimatkatastrofen.

Bill Gates grundade Microsoft tillsammans med sin barndomsvän Paul Allen. Både Laestadius och Gates förmedlar tron på att det inte är försent, trots den bistra verkligheten.

En strimma av hopp är en serie essäer som ofta refererar till Laestadius tidigare böcker, men kan med god behållning läsas separat. ”Kan de gränser som planeten sätter för vårt handlande förenas med liberalismens tankar om mänsklig frihet och med ständig ekonomisk tillväxt? Kan vi förlita oss på teknikutvecklingen?” Dessa frågor behandlar Laestadius lättläst och intressant.

Fossilberoendets symbios med moderniteten och vår moderna livsform gör att vi alla har fingrarna i syltburken, om än i olika grad. I oktober 2020 debatterade partiledarna klimatet i SVT:s Agenda.

Huvudbudskapet var att det gamla livet skulle fortgå om än med nytt bränsle. Föreställningen att vi befinner oss mitt uppe i en klimatkris, att den fossilbaserade livsformen hamnat i en återvändsgränd osv fanns inte med på den kvällens agenda.

Men det är inte bara partiledarna som stoppar huvudet i sanden: Laestadius konstaterar att för både OECD i sin ”Looking to 2060” och vår egen Långtids-utredning LU 19 är klimatkrisen en ickefråga i den ekonomiska tillväxanalysen.

Laestadius pekar på några symbolprojekt, bl a: ”Fördubbla järnvägsinvesteringarna, Bygg snabbt ut järnvägslinjen Oslo – Stockholm, Lägg omedelbart ned Bromma flygplats och bygg en trästad där, Genomför en storskalig skatteväxling som styr bort från fossilberoendet, Öka ombyggnadstakten av elnäten, Öka investeringarna i vindkraft, Storskalig satsning på vätgas” osv.

Laestadius visar en illa dold frustration över politikernas brist på handling samtidigt som han säger att vi redan har den teknik som behövs för att starta klimatomställningen på allvar.

Så över till Bill Gates, som något yrvaket nu ger sig på klimatfrågan. Med ingenjörsmässig systematik formulerar han noll utsläppsmålet, preciserar var utsläppen uppstår och hur vi bäst ska ta oss an dem.

Han identifierar fem typer av mänsklig aktivitet som kräver genomgripande omställning, beräknar den gröna merkostnaden för dessa och listar de genombrott vi behöver för att nå målet om nollutsläpp. Han formulerar också ett utkast till en ”projektplan” för makthavare, företag och individer.

Att ta betalt för utsläppen har en vän i Gates, som framför allt lyfter fram vikten av innovationer till exempel att producera ”grön” cement. Övergången till eldrift kräver dramatiskt ökad produktion, distribution och lagring av el. Här ingår även utveckling av ny kärnkraft i Gates verktygslåda.

Vän av ordning frågar sig nu – hur vi ska få stopp på låsningen vid tanken på ”tillväxt” till varje pris?

– Hur vi ska få ett BNP-mått som även tar hänsyn till det som vi tar ut från ”naturen”? samt – Hur vi ska hinna?

Paris-avtalets mål är att minska utsläppen till 2050 så att jordens temperaturökning håller sig inom 1,5 %. Till 2050 är det 29 år. Som jämförelse tar ombyggnaden av Slussen mellan 30 och 50 år, beroende på hur man räknar.

Nu behövs ett citat av Bill Gates:” Jag är optimist därför att jag vet vad teknik kan åstadkomma och vad människorna kan åstadkomma. Jag hämtar djup inspiration i all den passion jag ser, särskilt bland ungdomar, för att lösa detta problem.”

Lars Strandberg, Stockholm