Är det okej att vara tjej?

Karin Mäki-Kala: Utvecklingen av diagnosen könsdysfori pekar på att det blir mindre populärt att vara kvinna. De senaste tio åren har antalet unga med könsdysfori ökat med 1500 procent, i synnerhet bland dem som registrerats som flickor vid födseln. Synen på kön som en självupplevd identitet står i konflikt med att frigöra könsrollerna från könet. Att vara man eller att vara kvinna är inget annat än att vara en människa.

Eftersom det inte verkar vara självklart längre är det värt att påminna om en av 1900-talets viktigaste böcker, Det andra könet, av Simone de Beauvoir. Boken som publicerades 1949 blev politiskt sprängstoff i Frankrike där hemmafruidealet var starkt och kvinnor förbjudna att öppna bankkonton. Det kan verka länge sen och långt bort, dock finns det anledning att hålla fast vid välciterade ord som: “Man föds inte till kvinna, man blir det”. de Beauvoir menar att vi skapar kvinnlighet liksom vi, skapar manlighet.

Därför är det förvånande att lyssna till debatten om trans och könsdysfori där man bortser från Simone de Beauvoirs betydelsefulla bidrag till det feministiska medvetandet. Att individen föds fri och att hopkopplingen mellan det biologiska könet och personligheten är en skapelse, inget faktiskt.

de Beauvoir understryker vikten av att kvinnan måste befria sig från slaveriet och inse sin frihet; frihet från könsmaktsordningen; frihet från de bojor man själv satt på sig. Kvinnan behöver transcendera, i betydelsen överskrida sin underordnade roll. Inte transcendera som i att sluta vara kvinna. Det är ett beteende som förnekar den frihet som finns, det är att leva i ond tro.

Det är inte lätt att vara kvinna. Idag hör man inte allt för sällan, att leva sitt liv i kvinnorollen inte är bekvämt. Förväntningar på fysiska och psykiska egenskaper är varken enkla att leva upp till eller rofyllda. Men detta är precis det som Beauvoir menar med att skapa och återskapa kvinnans roll, det är en roll som ingen ska inta. Kvinnligt och manligt är inte biologiskt förprogrammerade utan en del av oss som är föränderlig. Kön är binärt, men människor är inte det. Att låtsas som något annat är enbart ett självbedrägeri.

Könsdysfori är när könsidentiteten inte stämmer överens med det kön du registrerades som när du föddes och att det innebär ett lidande för dig. Att tillåta synen på kön och könsidentitet som två saker som måste spegla varandra är att bekräfta och förstärka de begränsande könsroller som feminismen en gång i tiden förklarade krig mot.

Det är frustrerande att jämställdhetens viktigaste frågor idag inte alls handlar om jämlikhet mellan könen. I stället handlar det om frågor som; Vad är en kvinna? Vem kan vara kvinna? Hur ska en kvinna vara? Vilka får byta om i tjejernas omklädningsrum?

Kanske är det just därför feminismen som jämställdhetsprojekt har blivit allt mindre populär och svårbegriplig. Det är inte bara alt-right killar och pick-me tjejer som inte längre vill känna sig vid begreppet feminist, det är faktistk var och varannan som tidigare röstat på Folkpartiet eller Centerpartiet. Jämlikhet mellan könen handlar om att frigöra kön från könsrollerna, inte människan från kön. Då får vi en situation där ingen vill vara kvinna på grund av hennes givna roll.

Tillåtandet av synen på kön som en självupplevd identitet gör jämställdheten en gigantisk otjänst och kastar oss tillbaka till en tid innan 1949. Där barn påtvingas en lott. Målsättningen måste fortsätta vara på att frigöra kön från könsroller. Något som varit liberalernas roll i det politiska Sverige. Liberalerna som parti har där en viktig roll framöver. Att vara en tydlig röst för att det är okej att vara tjej.

Karin Mäki-Kala
Medlem Liberalerna Örebro län