Intervju med Gilbert Tribo

Gilbert Tribo är vice ordförande i regionstyrelsen i region Skåne och han leder arbetet med sjukvården. Han har tidigare varit ordförande i hälso-, och sjukvårdsnämnden. I botten är han familjebehandlare.

Gilbert gick med i Fpu den första oktober 1984 och har efter tiden i ungdomsförbundet varit medlem i partiet. ” Det finns inget annat alternativ till Liberalerna.”

I Tidöavtalet under rubriken: Utökat arbete och förstärkta möjligheter till inre utlänningskontroller och effektivt verkställighetsarbete, står det: ” Lämna förslag till en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras. Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare.”

Denna skrivning har vållat mycket debatt. Är det verkligen tänkt att anställda inom offentlig sektor ska vara tvungna att anmäla människor de kommer i kontakt med, om de misstänker att de befinner sig illegalt i Sverige? Och hur ska det gå till i praktiken?

Hur har man resonerat kring detta i region Skåne? Gilbert Tribo berättar:

-Alla partier utom ett ställde sig bakom en skrivelse till regeringen, där vi uttalat att medarbetare inom sjukvården måste vara undantagna från denna informationsplikt – om den genomförs.

-Förutom vård i allmänhet, finns det vård som är rent akut. Det kallas ”vård som inte kan anstå”. 

-Annan sorts vård förutom olyckar och annat som inte kan anstå är diabetesvård och förlossningar. Den vården är skattesubventionerad och ska gälla för alla.

-Som region var Skåne först i landet med att få det här regelverket på plats. Det brådskade dessutom eftersom Skåne är en gränsregion, där många människor passerar – både turister och människor på flykt. Här utsätts våra medarbetare för fler möten med icke svenskar än andra. Och de jobbar alltid efter att rädda liv, lindra eller bota. De ska aldrig behöva stå och fundera över vem som ska finansiera vården för den som står framför dem i behov av vård. De ska aldrig heller behöva känna rädsla för att bli anmälda till polisen, för att de har gjort sitt jobb. Detta är den enda, humanistiska hållning man kan ha.

-Att avgöra om någon är här illegalt, är en uppgift för polis och migrationsmyndighet. Det är ohållbart att ha ett system där människor kan stanna i åratal, trots utvisningsbesked, men det är inte sjukvårdens uppgift att hålla efter.

-Dessutom finns det en rent ekonomisk vinst att göra genom att ge människor vård i tid. Tag diabetessjukdom: den som inte får rätt vård, riskerar att hamna i ett akut tillstånd och bli mycket sjuk, vilket ger stora kostnader för sjukvården i förlängningen.

-Dessutom, om anmälningsplikt råder, så måste tid läggas på att först göra efterforskning om en persons historia, vilket säger sig själv att det är fullständigt ogörligt för sjukvården att hantera.

-Förslaget är vansinnigt över lag, men som ansvarig för sjukvården har jag fokus på att freda våra medarbetare.

Hur gick det till när ni tog fram det här ställningstagandet, som nästan alla partier har skrivit under på?

-Jag kritiserade förslaget i pressen och var intervjuad i Ekot. En vecka senare lade socialdemokrat Henrik Fritzon fram ett initiativärende i regionfullmäktige om denna fråga. Ärendet besvarade vi i vår styrande treklöver, som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi tre partier har extremt tydliga röda linjer, eftersom vi tar stöd av Sverigedemokraterna. Och här gick vår röda linje. Efter detta valde alla övriga partier att ställa sig bakom vårt förslag och vi tog fram en gemensam skrivelse.

Trots att det går emot Tidöavtalet?

-Ja, i Tidöavtalet är det mycket tydligt vad som är liberal politik och vad som inte är det. Inom Liberalerna måste vi bli bättre på att tala om vad vi inte håller med om i avtalet. Visst har jag förståelse för att riksdagsgruppen måste rösta igenom politik de inte håller med om helt, men när det kommer till tydliga värderingsfrågor, måste liberaler markera mot Sverigedemokraterna.

-Ulf Kristersson har klarat det ganska bra. Han är aldrig sen att påpeka när Moderaterna inte håller med om någon punkt. Han säger då ”det här är något som smärtar oss, men vi har valt att kompromissa”.

-Jag upplevde inte att Liberalerna och Johan Pehrson var lika tydlig om vad vi i står bakom fullt ut och vad vi inte står bakom i Tidöavtalet – vilket jag även har sagt till honom och partiledningen.

-Men självklart måste man gå med på delar i ett avtal som man inte tycker om. Ett samarbete handlar om att ge och ta. Var dock tydlig med var smärtgränsen går.

Så du tycker att vi måste fortsätta att markera våra ”röda linjer”?

-Ja, det tycker jag!

-Dessutom går förslaget stick i stäv mot vad Sverige behöver! Vi behöver mer arbetskraft, inte mindre. Det råder kompetensförsörjningsbrist i många sektorer i samhället – och inte minst inom vården. Alla länder i världen har underskott av sjuksköterskor, förutom Indien och Filipinerna.

Hur ska vi råda bot på det? Färre kommer att våga komma till Sverige nu.

-Antingen får människor jobba mera, eller så måste fler människor från andra länder komma hit. Jag tror inte på det förra. Men ska fler komma hit, krävs bra processer för det. Ordnade processer.

-Häromdagen blev jag så ledsen, när jag såg att ett antal nästan färdiga sjuksköterskor från Filipinerna, var tvungna att lämna landet på grund av att de fått fel information. En företagsannons hade givit dem falska förespeglingar. Men det kan ju inte vara så att enskilda personer ska straffas för att ett företag gjort fel? Dess personer kunde bra svenska och var på sluttampen av sin utbildning, men fick åka hem.

Vad säger du om förslagen om återvandringscentra, vilket var en valfråga för Sverigedemokraterna?

-Regionala återvandringscentra var en av våra röda linjer i vår treklöver och även för region Stockholm.

Vad tror du om framtiden?

-Först vill jag blicka tillbaka. Om vi hade fortsatt att driva den linje Folkpartiet drev 2002 om krav på språk och övriga, enkla integrationsåtgärder, så hade vi inte befunnit oss i den situation vi befinner oss i idag. Det var framåtsyftande integrationsåtgärder med arbete för en slags värdegemenskap. Då hade vårt parti grepp om den frågan, men som vi tyvärr släppte taget om på grund av intern kritik. Hade vi klarat av att driva en liberal linje, hade vi kanske kunnat undvika en fortsatt dålig integration med de problem vi ser idag. Och då kanske antalet missnöjesröstare inte hade bidragit till att Sd är ett sådant stort parti som det är idag.

Annika Westh