”JÄMSTÄLLDHET ÄR EN LIVSFRÅGA.”

Annika Westh möter…

I detta nummer av Frisinnad Tidskrift har Annika West mött ordföranden för Sveriges Kvinnoorganisationer, Susannah Sjöberg, för ett samtal om kön och könsidentitet utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Samtalet är en fortsättning på den fördjupning av frågan Frisinnad Tidskrift bedrivit under lång tid.

”JÄMSTÄLLDHET ÄR EN LIVSFRÅGA.”

Susannah Sjöberg är ny ordförande för Sveriges kvinnoorganisationer, som beskriver sig som en partipolitiskt och religiöst obunden paraplyorganisation för den svenska kvinnorörelsen. Organisationen består av 50 föreningar som tillsammans representerar över 130 000 kvinnor och flickor. Frisinnad Tidskrift har tidigare tagit upp frågan om en könstillhörighetslag. Ännu är inget politiskt beslut fattat.

Hur ser du på frågan om en ny lag för könstillhörighet?

– Det beror lite på vilket förslag vi pratar om då det har funnits några olika politiska förslag som skiljer sig något åt. Det mest långtgående förslaget bygger helt på självidentifikation, det vill säga det ska vara möjligt att från 16 års ålder ändra sitt juridiska kön genom att logga in med bank-ID på Skatteverket. Det ser vi stora risker med.

– Generellt saknar vi en tydlig jämställdhetsanalys av dessa förändringar, där man tittar på vilka konsekvenser sådan lagstiftning kan få för flickors och kvinnors könsbaserade rättigheter. Till exempel för den könsuppdelade statistiken, könsuppdelade utrymmen och organisering så som till exempel kvinnofängelser och damidrott.

– När det gäller frågan om kvinnofängelser är jag oroad över att det är så få som verkar bry sig om hur en förändrad könstillhörighetslag kan komma att påverka kvinnliga intagna.

– Vi ser flera exempel från andra länder där personer dömda för olika typer av sexualbrott mot kvinnor under tiden i fängelse börjar identifiera sig som kvinnor och därmed vill flytta till kvinnofängelse.

– Tar vi damidrotten så finns det flera exempel från andra länder där personer som identifierar sig som kvinnor bytt juridiskt kön till kvinna, därmed tävlar med kvinnor och totalt utklassar motståndarna. Har du genomgått en manlig pubertet har du en, i väldigt många sporter, oövervinnerlig fysisk fördel. När Helsingborgs stad för en tid sedan ordnade en friidrottstävling helt utan könsindelning vann enbart pojkar medaljer.

– Ingen har gjort en grundlig utredning som visar hur en lag som utgår från självidentifikation kan komma att påverka den könsuppdelade statistiken. Jag oroas över följdverkningar av en sådan lagstiftning – i Norge där en liknande lagstiftning har införts är man på väg att införa könsneutrala personnummer. För Sverige skulle en sådan förändring vara förödande för jämställdhetsarbetet. En stor anledning till att Sverige har kommit så långt i sitt jämställdhetsarbete är vår registerbaserade och könsuppdelade statistik som vi kan använda för att jämföra och analysera allt från löneskillnader mellan kvinnor och män och skillnader i livslängd och hälsa. 

Transfrågan har hamnat i fokus idag. Dels att köerna för ”könsbekräftande vård” är långa i Sverige, dels har en diskussion startat om den stora ökningen av barn som önskar byta kön – framförallt flickor. SVT:s Transkriget har ökat debatten. Hur ser Sveriges Kvinnoorganisationer på frågan ur ett feministiskt perspektiv? 

– Att andelen unga som lider av könsdysfori har ökat med 2300 procent de senaste tio åren och att 70 procent av dem är biologiska flickor förtjänar att belysas, analyseras och diskuteras. Vi välkomnar debatten. Inom gruppen finns också en samvariation med bland annat autism och anorexia. Vi som samhälle måste vara modiga nog att ställa oss frågan om det kan vara så att vissa av de flickor och pojkar som ifrågasätter sin könsidentitet gör det som en reaktion mot ett samhälle som är mer utseendefixerat än på länge och mer snävt i förhållande till vilka normer och föreställningar som finns kring hur en flicka och en pojke ska bete sig.

Vilken fråga ligger dig närmast om hjärtat? Vad kommer att vara fokus under ditt ordförandeskap?

– Det är många frågor som ligger nära mitt hjärta. För mig är jämställdhet inte en hjärtefråga, det är en livsfråga. Från att vi ligger i magen tills att vi dör präglas våra livsvillkor på olika sätt av att vi är kvinnor. Så det finns mycket att välja på, kvinnors ekonomi, jämställd hälsa och det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen.

– Men om jag måste välja en sak så är det frågan om mäns våld mot kvinnor och barn. Det är en ”pandemi” som pågår varje dag, året om. Det kan vara den du minst av allt tror som är en förövare; din kollega, granne eller vän kan vara utsatt. För mig är 11-åriga Luna som bor i Skellefteå en ständig påminnelse om varför jag gör det jag gör. Luna blev överfallen och utsatt för mordförsök och sexuellt övergrepp av en några år äldre kille.

Trots att skolan och samhället runtomkring visste att han var sexuellt utåtagerande och bland annat hade porrsurfat på skolans dator gjordes inte tillräckligt för att stoppa honom. Luna lever nu ett helt förändrat liv där hon bland annat har oåterkalleliga hjärnskador. Inte bara Lunas liv förändrades, också hennes lillasyster Ylvas liv kommer för alltid att vara påverkat av traumat som hennes syster utsattes för. Luna utsattes för att hon är flicka, med den biologiska kroppen som kan våldtas. Våldet är inte könsneutralt och det kommer jag aldrig att sluta påminna omvärlden om.

Annika Westh