Konsten att hålla flera tankar i huvudet samtidigt

Anna Svalander skriver en artikel om konflikten mellan Israel och Hamas, där allt fler palestinier hamnar emellan de stridande parterna, dör eller skadas och får sitt land förstört. En konflikt där oskyldiga drabbas, på båda sidor, leder till en önskan, en bön, om fred.

Det är en konst att hålla flera tankar i huvudet samtidigt, men för det mesta är det nödvändigt. Få konflikter och problem har bara en sida. När det gäller det som sker i Israel och Palestina just nu är det många som ensidigt vill ta ställning och beskyller dem som inte tydligt deklarerar ”för” eller ”emot”.

Våldtäkter, kidnappningar, gisslan, raketer, dödspatruller på musikfestival är vidrigt. Det tror jag alla håller med om. Vilka är det som begår dessa fruktansvärda brott? Är det ett folk? Är det en armé? Är det en terrorgrupp? Det är en terroriststämplad organisation, Hamas. Den terrororganisationen tar jag avstånd från.

Staten Israel har all rätt att försvara sitt land. Israelisk militär bombar Hamasfästen på Gazaremsan. Eftersom Gazaremsan är så oerhört tättbefolkad blir civilbefolkningen lidande. Jag har besökt Gaza många gånger, det är oerhört fattigt, arbetslösheten är stor och livsförhållandena är svåra. Människorna där drömmer om samma sak som människor i Israel eller i Sverige. Skolungdomarna vill bli läkare, advokater, fotbollsproffs, ungdomarna vill ut och resa. Men det kan inte människorna i Gaza. De är statslösa och kan inte resa, har inget pass och ingen möjlighet att påverka sin livssituation genom demokratiska val.

En enda gång har de fått rösta och då röstade de fram Hamas. Det är det många som bittert ångrar idag. Hamas bryr sig inte om befolkningen. Sedan de kom till makten har livet för palestinierna på Gaza inte förbättrats.

Vad har civilbefolkningen i Gaza gjort för ont? De drabbas oerhört hårt av Hamas galenskap. Gränserna är stängda, det saknas el, vatten, bränsle och bomberna fortsätter att regna över dem. Det går att känna sympati för palestinierna på Gaza och samtidigt fördöma Hamas ondskefulla gärningar. Det går att stå upp för mänskliga rättigheter, ta avstånd från den växande antisemitismen i Sverige, i världen och på de palestinska områdena och ändå tycka att både Israel och Hamas ska besinna sig.

Det är sällan något gott kommer ur våldshandlingar, vare sig det är terrorattacker eller krig. Att Israel nu försöker ”bomba bort Hamas” är förståeligt. Självklart vill Israel skydda sig från framtida attacker. Men är det rätt väg att gå? Att bomba Gaza, civilas hem, orsaka ett lidande för så många människor, vad kommer det att leda till i förlängningen. Nu dör barn, unga och gamla på grund av smutsigt vatten i provisoriska flyktingläger dit civilbefolkningen flytt. Vad händer med dem som överlever? Kommer de att vilja hämnas? Kommer våldspiralen eskalera? Går Hamas ens att bomba bort? Det är en ideologi och jag är rädd för att den idiologin som få Gazabor anslöt sig till före kriget, kanske gör det efter.

Jag har följt konflikten i Israel och Palestina på nära håll i 30 år. Jag har rest mycket i området, har varit där ca 40 gånger. Jag har vänner som tjänstgör i Israeliska armén, jag har vänner i Palestina, på ockuperade områden, jag har vänner i Israel och de allra flesta jag känner, de allra flesta jag talat med genom mina många resor under åren vill ha fred, vill kunna leva sida vid sida i ett land som båda parter känner djup kärlek till.

När ”fredsprocessen” inleddes för 30 år sedan spirade en förhoppning hos många om att tiden nu var inne för att upprätta någon form av tvåstatslösning. Det var verkligen inte alla som gillade det. Extremister på båda sidor sa ifrån. Bussprängningar i Israel blev vardagsmat liksom hämndaktioner på de palestinska områdena. Dåvarande premiärminister Yitzhak Rabin sa efter varje attack att vägen fram var att fortsätta samtala, inte backa och ge efter för terroristerna. Han mördades av en av sina egna landsmän. Hatet mot ”den andre” är starkt från båda sidor, men det finns också goda krafter som vill se samexistens och fred. Låt oss stödja dem.

Det behövs modiga ledare i området om våldet ska upphöra. Det krävs modiga ledare i hela världen just nu. Även i Sverige behöver vi modiga ledare som står upp för yttrandefrihet, för mänskliga rättigheter och för demokrati. Det går inte att ensidigt stötta en sida i den här konflikten. Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Anna Svalander