Trumps grepp om Amerika

Oskar Örn skriver en reflektion över Trumps grepp om Amerika: “The transaction in power by which a President is chosen is so vastly complicated that even those most intimately involved in it, even those who seek the office, can never know more than a fragment of it.” 

Så inleder journalisten Theodore H. White sin klassiska bok “The making of the American president 1960”. Dessa ord är mer relevanta än någonsin. Inte ens årets nyckelaktör, Donald Trump, skulle kunna redogöra för mer än brottsstycken av de viktigaste faktorerna bakom valsegern. Men i det följande ska jag ändå göra ett försök.

Trump ställde i år upp för tredje presidentvalet i rad, och tre gånger i rad har också mätningarna underskattat hans stöd. Detta trots att opinionsinstituten försökt att ta höjd för osäkerhetsfaktorer beträffande hans anhängares benägenhet att avslöja vem de ämnar rösta på. Också republikanska kandidater i mellanårsvalet 2018 (då Trump var president), samt kandidater stödda av Trump i mellanårsvalet 2022, hade presterat sämre än förväntat.  

Trump tappade aldrig greppet om partiet 

Den nyutkomna, högintressanta boken “War” av den legendariska journalisten Bob Woodward tar sin början i efterspelet av stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Trump är dagarna efter detta närmast paria bland republikanska politiker i kongressen, vars liv har hotats på grund av presidentens uppvigling av sina anhängare.  

 Trump ringer då upp Ronna McDaniel, styrelsemedlem för Republican National Committee (RNC), och meddelar att han planerar att starta ett nytt parti, dit han kan få med sig sina väljare. McDaniel svarar att det skulle innebära ständiga förluster för det republikanska partiet. “Exactly. You lose forever without me. This is what Republicans deserve for not sticking with me”, svarar Trump.  

Några dagar senare åker Republikanernas minoritetsledare i Representanthuset, Kevin McCarthy, ner till Florida för att möta Trump inför mediekamerorna. Partiet har insett att man visserligen kan förlora med Trump som kandidat, men man kan inte vinna utan honom. Trump startar inget nytt parti, utan behåller greppet om Republikanerna.  

 Senatens minoritetsledare Mitch McConnell är en av 43 republikanska senatorer som avstår från att fälla Trump för riksrätt, men säger att det är upp till rättssystemet att ta hand om Trump. I efterhand vet vi att federala mål mot Trump nu läggs ner då de inte hinner avslutas innan han svärs in som president, och justitiedepartementets hållning är att man inte väcker åtal mot en sittande president. 

Och domen mot Trump för att med kampanjmedel ha tystat en kvinna angående en otrohetsaffär avskräckte inte väljare i hög utsträckning från att rösta på honom. Snarare bidrog domen till att mobilisera kärntrupperna och spä på bilden Trump framgångsrikt själv spritt: att han utsatts för en häxjakt. Attentatet mot Trump den 13 juli bidrog också till en våg av sympati för honom. 

Demokraterna tappade greppet om ekonomin

När Barack Obama tillträdde som president 2009 lade hans administration fram ett stimulanspaket på 900 miljarder dollar inför kongressen. Rahm Emanuel, Obamas dåvarande stabschef i Vita huset, sade då apropå storleken på paketet: ”anything with the T-word will not pass through Congress”. Han menade att a trillion dollars (1000 miljarder dollar) var för stort även för demokrater att acceptera.  

Många har i efterhand menat att det hade behövts mer för att få skjuts på ekonomin. Obama fick uppleva ett stort valnederlag i mellanårsvalet för Demokraterna, till stor del på grund av den höga arbetslösheten. Bidenadministrationens stimulanspaket blev därför dubbelt så stort, 1 800 miljarder dollar. 

2021 står, enligt ekonomiska bedömare, den expansiva finanspolitiken för 3 procentenheter av inflationen. Rysslands invasion året därpå av Ukraina omkullkastar Bidenadministrationens förhoppningar om att inflationen ska falla. Först i år har inflationen sjunkit och reallönerna kommit ikapp. Men många amerikanska hushåll har hamnat efter. 

Harris tappade greppet om kampanjen

Många bedömare, t.ex. James Carville, strategen som i Clintonkampanjen 1992 formulerade det ikoniska budskapet “It´s the economy, stupid!”, välkomnade bytet av presidentvalskandidat för Demokraterna sommaren 2024. Enligt tidiga mätningar lade väljarna nämligen inte skulden på Harris för den höga inflationen som man lastade Biden för. Men när hon den 8 oktober i TV-programmet “The View” får frågan vad hon skulle gjort annorlunda än Joe Biden om hon varit president kan hon inte ge ett enda exempel.  

Efter en energisk start på kampanjen, och en lyckosam debatt mot Trump i början av september, har Harriskampanjen i detta läge tappat fart. Och efter programmet ”The View” lyckas Trumpkampanjen allt mer framgångsrikt koppla henne till Bidens “record”: hög inflation, stor illegal invandring och en orolig omvärld. 40 procent av väljarna sade att ekonomin var deras viktigaste fråga. Dessa väljare röstade med 22 procentenheters övervikt på Trump. 

Trump kopplade greppet om medierna

För åtta år sedan lyckades Trump i traditionella medier få 9 gånger mer uppmärksamhet än sina republikanska utmanare i primärvalet, Jeb Bush och Marco Rubio, samt 2,5 gånger mer än sin utmanare i presidentvalet, Hillary Clinton. Idag är medieklimatet delvis ett annat, men Trump är fortsatt lyckosam. 

Ett exempel är intervjun hos den populäre podcastprogramledaren Joe Rogan som nådde 38 miljoner lyssnare på tre dagar. Ett annat exempel är Jon Vons program Barstool Sports, som är populärt bland unga män. De, normalt sett den väljargrupp som i lägst utsträckning går och röstar, dök upp vid valurnorna denna gång. Trumps näsa för att förstå olika målgruppers medievanor är imponerande och bidrog till segern.  

Trump får nu en majoritet av republikaner med sig i båda kamrarna. Men han vann ingen jordskredsseger, även om han är den första republikanen på 20 år att ta flest antal röster över hela landet. Övervikten i senaten är mycket tunn, och så även i representanthuset. Om två år är det mellanårsval, och den sittande presidenten brukar där uppleva förluster. 

Fortsättning följer. ..

Oskar Örn, statsvetare