Vice ordf för Liberala Kvinnor lämnar Liberalerna och Liberala Kvinnor

Birgitta Granqvist har tills nyligen varit vice ordförande för Liberala Kvinnor, vilka ej tagit ställning ännu till ny könstillhörighetslag – vilket ni kan läsa om i nummer II. Tagit ställning har däremot Liberalerna och därför har hon nu valt att lämna partiet – och nu även Liberala Kvinnor. Frisinnad Tidskrift har frågat henne hur hon resonerade för att komma fram till sitt nej till ny könstillhörighetslag.

Det här är en oerhört komplex fråga som kräver tid och omsorg av våra beslutsfattare. Det är också ett område där det hänt väldigt mycket de senaste åren så lagförslaget förtjänar en remissrunda. Några av mina tankar är:

Min första invändning handlar om att kravet på en diagnos släpps. Antalet personer som söker för att de inte upplever sig hemma i sitt kön har ökat med 2 300 procent på 10 år, där flickor är överrepresenterade och flertalet har andra psykiatriska diagnoser. Den första åtgärden borde då vara att först utreda vad det beror på – inte att minska kravet på utredning och diagnos.
Min andra invändning är att åldersgränsen sänks. Vi har redan idag flera transpersoner som går ut med att de ångrat sig och anser att de var alldeles för unga för att kunna fatta ett så stort beslut, flera av dem efter att ha genomgått kirurgi och hormonbehandling. Enligt forskningen är det normalt att ha existentiella funderingar kring sin identitet i puberteten men det stora flertalet landar i att identifiera sig med sitt biologiska kön i vuxen ålder. Hjärnan är inte fullt utvecklad förrän framåt 25-årsåldern, åldern för att köpa alkohol är 20 år och myndighetsåldern 18 år. Att sätta åldern för byte av juridiskt kön till 16 år är märkligt.
Min tredje invändning handlar om att lagen nu öppnar för kirurgiska ingrepp på icke-binära utan att Socialstyrelsen behöver involveras för beslut. Det är kirurgiska, oåterkalleliga ingrepp som förtjänar att någon utanför den aktuella kliniken bedömer ärendet. Det är i den gruppen vi hittar många av de unga flickor som söker könsbekräftande vård.
Min fjärde invändning rör den oro som ofta viftas bort som ”överdriven” och lite larvig. Det är kvinnors och flickors rätt till trygghet. Jag som vuxen kvinna utan trauma i bagaget har inga problem att träffa en vuxen person med manliga könsorgan i duschen på simhallen. Men den 10-åriga flicka som just håller på att få bröst eller den nyanlända kvinnan från Somalia känner nog på ett annat sätt. Att svara ”det löser sig” på den oron är inte tillräckligt seriöst.

Gällande erfarenheter från de länder som infört liknande lag, skiljer sig åsikterna åt, huruvida det gått bra eller inte. Har du sett någon tillförlitlig undersökning från någon land som infört lagen?

Sanningen är att det inte finns några utvärderingar från andra länder. En del signaler finns, vissa kan uppfattas positiva och andra kan uppfattas negativa. Det vi vet är att forskningen just nu exploderar på området, i Norden, I Europa och i världen. Låt oss då invänta, ta en remissrunda till så lagen kan luta sig mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

En del som försvarar lagen motiverar det med att ”det är bara ett juridiskt könsbyte”. Alltså endast en omregistrering hos Skatteverket. Hur kan du förklara att det finns ett problem med det?

Den 16-åring som bytt juridiskt kön och sedan söker till transvården kommer det bli svårt att neka behandling. Samhället har ju då redan erkänt personens ”rätta kön” och även om läkare senare hittar mer troliga förklaringar till könsdysforin så är mandatet att bromsa processen kraftigt försvagad. En alldeles färsk forskningsrapport visar att det inte finns stöd för social transition i ung ålder, avslutar Birgitta Granqvist.

Birgitta Granqvist. Foto Annika Westh